Ja nu är klockan mycket här igen..

Ser att det är många som kikat in här hos mig och jag säger Tack! Till er som kommenterade mitt förra inlägg. Det värmer.

Det är sjukt vad man tar saker för givet. Jag gjorde det lite innan allt hände också. Men varje natt innan jag gick och lade mig kramade jag om min mamma och sa att jag älskade henne<3 Till Pappa sa jag mest bara godnatt men sista tiden vi fick tillsammans sa jag att jag älskade honom. 

Det gör riktigt ont när man tänker att det inte kommer vara så igen. Varje tillfälle till en kram jag får nu tar jag, kvittar från vem den än är ifrån men det värmer.

Minns att jag satt och lyssnade på låtar över spotify att ha på mammas begravning och jag visade Josh Grobans låt You raise me up. för Pappa innan han gick ut den där dagen för att skotta snö. Det var sista låten pappa lyssnade på.

Jag hade skottat snö dagen innan hur mycket som helst men med all den snön som kom förra vintern så var det ogjort dagen därpå.

Nu blev det inte bara mammas begravning utan det blev både Mamma & Pappas begravning istället. Jag är stolt över min pappa! Jag är stolt över min mamma också.

Men min pappa ryckte upp oss så vi fick lite rätsida på allting innan även han gick bort. Jag älskar mina föräldrar villkorslöst och det kommer jag alltid att göra<3

Jag hoppas att alla ni som läser verkligen tar till er och verkligen påminner era föräldrar om att ni Älskar dom!

Även om ni vet att dom vet om det. Säg det en gång till. Det skadar inte.

Tro mig den synen i mammas ansikte när jag spontant kom fram och kramade henne och sa att jag älskade henne den kommer finnas med mig resten av livet. Sen är det många väldigt många som säger att jag är oerhört lik min mamma till utseendet och i början kändes det jobbigt. Det kan det fortfarande göra men nu tar jag åt mig det med glädje.
Att jag får vara lik den mest fantastiska personen i hela världen.

Och för att inte tala om min älskade Pappa<3 Jag var inne i en period där jag tog åt mig väldigt mycket av vad folk sa till mig och hade det väldigt jobbigt i skolan.

Dom dagarna hjälpte det inte ens med pappas skämt, och dom var alltid roliga annars. Men en dag när jag kom hem ifrån skolan och min pappa stog och skulle hänga upp tvätt och jag precis skulle gå upp på mitt rum så blev han grinig och sa att vi bannemej skulle lägga ner tvätt i maskin allt eftersom det blev smutsigt inte komma med en stor jäkla hög varenda gång.

Men denna gången tog jag inte åt mig. Jag gick fram till min pappa och sa att det var minsann inte min tvätt denna gången! Utan mina syskons. Min mamma stog i köket när jag sa ifrån och sa inte ett knyst då. 

Jag fick i alla fall sagt ifrån. Det händer aldrig annars.

Fick höra efteråt av min mamma att pappa hade blivit paff!

Att han hade blivit glad över att jag sa ifrån.

Sådana småsaker gör mig glad när jag tänker på dem.

Blev ett ganska långt inlägg nu men när man väl rabblar på kommer det en hel del.

Kort sagt JAG ÄLSKAR MIN FAMILJ<3